Samlad tanke, en länsangelägenhet

Under de kommande veckorna ska en grupp med företrädare för kriminalvården, frivården, polisen och de tre kommunerna Linköping, Norrköping och Motala sätta sig ned för att diskutera hur samhället ska kunna stötta de som vill hoppa av från kriminell verksamhet.
Under den senaste tiden har det visat sig att , dels har länet inslag av organiserad kriminell verksamhet, dels kommer signaler om att flera vill "hoppa av" och att man önskar sig ett nytt vanligt liv igen.

Här står vi mer eller mindre handfallna idag från det "officiella samhället". Med det menar jag just  myndigheter och kommuner. Det är inte så att vi saknar frivilligorganisationer som fångar upp en del personer. KRIS och unga KRIS finns tex. liksom Passus/Fryshuset.
Men från det officiella samhället har vi alltså en resa att göra. Det är ofta i häktet eller på anstalterna som en person kommer till insikt om att han (ibland, men mer sällan en kvinna) vill "hoppa av". Det är här vi måste komma till hjälp och ha en plan för hur ett sådant avhopp i så fall ska kunna gå till.
Det handlar förstås om bostad, jobb, hur hitta tillbaka till familjeliv, utbildning och säkert en mängd praktiska saker.
Nu är tanken den att vi tillsammans med våra olika företrädare först gör en genomlysning av de olika behov som uppstår vid önskan om avhopp. Sedan kommer vi, om det visar sig vara det bästa, lägga fram en länsgemensam plan för att kunna fortsätta med frågan på ett mer handfast sätt.