Sommaren

Skönt med semester och ledigt. Har vandrat i Alperna vilket är en fantastisk upplevelse för den som lever i ett platt landskap om vårt. Att sitta på Europas tak och se ut över Alperna är något som också får en att känna av sin litenhet som människa.
En som säkert kände sig liten i vissa stunder var FN:s generalsekretare Dag Hammarskjöld vars Backåkra jag också besökt i sommar. Han levde under en tid när världen precis som idag stod under flera konflikter samtidigt. I det museum som finns på Backåkra kan man se att han ständigt försökte hålla en dialog med världens ledare för att kunna spela roll i fredsarbetet.
Han, liksom flera andra under årens lopp dog under sitt uppdrag att mäkla fred.
Det internationella fredsarbetet har under åren fått haft både uppgångar och nedgångar. Trots det tror jag vägen framåt alltid måste se ut just sådan, den kommer ha både med- och motgångar. EU har också under de år som gått sedan Hammarskjölds tid, skapat en egen roll i fredsarbetet. Inte bara med arbetsområde Europa utan också som en aktör i kontakter med tredje land.
Har svårt att förstå Irländarnas inställnig till Lissabonfördraget som ytterligare skärper EU:s fredsbevarande förmåga som aktör, fredsbevarande insatser och roll i världsamfundet.
FN behöver dels kloka bundsförvanter då organisationen blir aldrig starkare än de ingående medlemmarnas vilja till handling. Dagens säkerhetsråd utgör en hämsko i många fall.
Med EU som ännu en stark aktör finns chanser att utveckla fredsarbetet och att genom handling också kunna visa på konkreta åtgärder. Herrar som Milosovic och Radkovic ska inte kunna agera utan ingripande.