Juldagen

Inatt lade biskop Martin Lind det lilla Jesusbarnet i krubban på Stora Torget, det skedde efter midnattsmässan. Nedläggelsen av barnet är en långlivad tradition numera, även för mig. Som Linköpings borgmästare får jag också tillfälle att "lysa frid och fred" över Linköping.
Det bottnar i en gammal kungörelse som borgmästaren varje julnatt förr i tiden utlyste över Linköping. De som inte lydde utan begick brott eller var ohörsamma på annat sätt (störde ordningen) dömdes till att avtjäna sitt straff i dubbelt så många dagar, år eller att betala det dubbla i böter. Juldagen och de påföljande dagarna skulle ingen störa, det skulle i så fall kosta extra.
Ja, den tradiitionen har vi inte kvar, men det samlas en stor grupp människor på Stora Torget varje julnatt numera, även fast det inatt var bitande kallt så vill många vara med vid krubban.
Det är så fint att den kan stå här mitt i Linköping och sprida julens budskap.
I år la jag också märke till att många ungdomar kom till Domkyrkan, många olika nationaliteter och säkert var flera av dem studenter, långt hemifrån sina egna länder men också långt från andra städer i Sverige.

Ha en skön julhelg ni som vistas i Linköping, alla boende och alla Linköpings gäster!

Bengt Olsson flyttar ut

Min alllianskollega Bengt Olsson sa just nu God Jul och Gott Nytt År när han lämnade huset. Jag vet inte om vi träffas igen eftersom det nu inträder ett lugn i Stadshuset och han liksom jag nu börjar plocka ut ledighet inför helgerna och sedan ska han alltså sluta sin politikerbana som heltidsarvoderad.
Bengt har varit kommunalråd i många, många år och nu ska han gå vidare i livet. Som nybliven morfar och med idrotten som största intresse gissar jag att ha får mycket att göra även om han blir pensionär.
Jag önskar Bengt lycka till med framtiden och det nya livet som jag tror ändå hägrar lite lockande för honom.

Begravningar och byrån

Tittade in igår på VIP kväll hos Louise Gylling på Drottninggatan 10. Louise driver sedan några månader en begravningsbyrå.. Bakgrunden till mitt besök där var av två skäl. Dels är Louise och jag släkt med varandra så jag vill förstås gärna hälsa på min kära släkting, dels för att jag var så nyfiken på hur hennes rörelse ser ut och hur en begravningsbyrå kan se ut idag.
Det var fräscht, så väldigt fräscht. Lugn och fin miljö och mycket trevligt. För kvällen hade Louise bjudit in några kvinnor som visade sina företag och produkter. Men här fanns också Louises man som designar öppna spisar för inomhusbruk, och förstås förutom det en del saker som hör en begravningsbyrå till.
Det som jag tror de flesta av oss kommer mest ihåg från själva begravningsbyrån,  var den pyttelilla kista i kardad ull som Louise tog fram och visade oss. Den var söt som en docksäng och det var förstås svårt att tänka på det lilla barn som eventuellt kan komma att ligga i den. Det är sådant man absolut inte vill tänka på, men ändå dör även små barn.
Dagens begravningar ser som tur är lite mer annorlunda ut än förr, inte så tunga kanske och med vi som står kvar på jorden försöker ge en beskrivning och även någon personlig touch av den som just gått bort. Idag lägger anhöriga ofta några personliga saker på kistan och på min egen pappas begravning spelades några av hans allra främsta favoriter bland musikstycken. Sådana uttryck tror jag underlättar och skänker även viss tillit och tröst.
En byrå ser med andra ord ut inte längre ut som den kanske gjorde förr och jag tror vi här i vårt decennium försöker ta till oss livets alla skeden mer och mer, men även döden. Den hör också till vårt liv. Jag hoppas och tror att Louises begravningsbyrå kommer att vara banbrytande på många sätt, jag och många med mig vet att hon kan och att hon har kraften att hitta nya vägar för sin verksamhet. http://louisegylling.blogg.se/2010/october/begravningsbyra-min-egen.html

Snön tilltar och vaför tas den inte bort?

Irriterar mig på all snö som ligger på gångbanorna. Kan inte fatta varför den organisation jag själv arbetar inom är så väldigt trög med att se till att få snön bortforslad. Jag vet, jag borde ställa frågan först inom den egna organsiationen, men jag är övertygad om att de liksom jag, sett snön falla under lång,lång tid och att trottoarerna blir mer och mer oframkomliga.
Bekymrar mig för alla som har svårt att gå i vanliga fall, nu är det ju näst intill omöjligt att ta sig fram för den som promenerar och är helt frisk. Hur ska de komma ut för att handla mat eller göra andra ärenden och "utflykter".
Som politiker vill jag att vår kommun ska vara tillgänglig, och då menar jag för alla. För funktionsnedsatta liksom för alla andra.
Inte bara för bilarna och deras passagerare.
SE LÄNKEN
 http://www.linkoping.se/Trafik-resor/Nyheter/Snobortforsling---gatuparkeringar-stangs/