Ulrika marknad

Linköpings turistbyrå kan ge Ulrikaborna ett lyft  

En gammal marknadstradition med boskap och annat smått och gott till försäljning. Ulrika, kommunens sydligaste utpost och föremål för ett stort lokalt engagemang, en bygd där barnen har visat sitt stora engagemang för sin skola. Alltså en riktigt dynamisk plats att besöka. Problem finns förstås eftersom att antalet invånare står ganska oförändrat genom åren. Den lokala livsmedelsbutiken står inför svårigheter. Från kommunens sida har vi erbjudit att butiken tillsammans med några andra glesbygdsbutiker tillhandahålla servicetjänster till de boende och till turister. Vi har 3 servicepaket där butikerna ska kunna välja att "köpa" in samtidigt som man tar på sig att upplåta plats åt polis, socialtjänst, äldrelotsar eller annan personal från  myndigheter. Vi hoppas att kunna göra bygden mer levande på det här sättet och Ulrikaborna kan stanna på sin ort istället för att ta sig in till tätorten Linköping.
Än så länge har jag inte sett att någon av butikerna har svarat  på vårt erbjudande, kanske behöver de fundera över saken ett tag till.
Men just idag är det troligen ingen brist på besökande i Ulrika. Vi ses där!

Mänskliga rättigheter

Hans Ytterberg har regeringens uppdrag att komma med förslag på kommunernas hantering av mänskliga rättigheter. Det är mycket bra att ett sådant uppdrag givits eftersom det ofta är i  kommunerna eller inom landstinget vi medborgare träffar på frågeställningar där vi vill hävda våra rättigheter.
På Linköpings båda medborgarkontor (på Biblioteket och i Skäggetorps Centrum) är det meningen att man ska kunna få hjälp att leta sig fram till den person som bäst kan bistå med råd och hjälp. Det händer förstås ändå ibland att man som medborgare känner sig hjälplös och att någon riktigt bra hänvisning inte finns ((i Sverige brukar vi kalla det att hamna mellan stolarna, undrar vad man säger i andra länder?)). Det är här vi måste få till förbättring av vår service till medborgarna och det ska också finnas en instans som är oberoende och som man ska kunna vända sig till för att få hjälp när man inte kan nå en bra lösning. Den ska alltså inte vara beroende av vare sig kommun eller landsting utan endast reflektera över lagutrymmen men också över våra mänskliga rättigheter enligt FN stadgan, Europakonventionen, Barnens rättigheter m.fl. konventioner och överenskommelser.
Jag ser fram mot betänkandet från Hans Ytterberg som ska komma i december 2010.