På Linköpings båda medborgarkontor (på Biblioteket och i Skäggetorps Centrum) är det meningen att man ska kunna få hjälp att leta sig fram till den person som bäst kan bistå med råd och hjälp. Det händer förstås ändå ibland att man som medborgare känner sig hjälplös och att någon riktigt bra hänvisning inte finns ((i Sverige brukar vi kalla det att hamna mellan stolarna, undrar vad man säger i andra länder?)). Det är här vi måste få till förbättring av vår service till medborgarna och det ska också finnas en instans som är oberoende och som man ska kunna vända sig till för att få hjälp när man inte kan nå en bra lösning. Den ska alltså inte vara beroende av vare sig kommun eller landsting utan endast reflektera över lagutrymmen men också över våra mänskliga rättigheter enligt FN stadgan, Europakonventionen, Barnens rättigheter m.fl. konventioner och överenskommelser.
Jag ser fram mot betänkandet från Hans Ytterberg som ska komma i december 2010.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar