Den 4 november 2014 väljer Kommunfullmäktige ny Borgmästare i Linköping, jag väljer att avvakta min blogs framtida öde och kommer så småningom bestämma hur jag ska gå vidare.
Jag fortsätter vara kommunalråd i Linköping fram till den 31 december för att sedan gå vidare med nya uppdrag i Region Östergötland.
Just nu har jag inte bestämt vilket media jag helst vill använda framöver.
Är lite sugen på att skapa podradioprogram, så vi får se vad som blir bäst...
2014-11-01
Romer i Rumänien
Efter att ha deltagit i en resa till Rumänien under slutet av oktober så kommer jag hem med följande erfarenheter.
Romerna lever i ett strukturellt utanförskap i Rumänien.
Många romer lever på väldigt små ekonomiska grunder.
Romerna är i vissa stycken extremt fattiga, när vi pratar om utanförskap i Sverige är det inte i närheten av det utanförskap och fattigdom som många romer lever under i Rumänien.
Alla romska barn går inte i skolan.
Alla har inte ett rumänskt medborgarskap, faktiskt inte något medborgarskap alls i något annat land heller.
Romer som bott i generationer i ett hus är sällan lagfarna ägare, vilket är ett stort problem.
Det finns få brunnar och finns det sådana så kan man inte vara säker på att vattnet är rent.
Värme och vatten är inte något vanligt i husen.
Sanitet/toa finns inte i deras hus. De uträttar sina behov i skogen eller på annat ställe.
Infrastrukturen är totalt undermålig , vägarna är knappt farbara till den små byar där romer bor.
Djuren som romer äger har inte heller någon större plats att röra sig på. Ett litet bås för en häst, aldrig någon hage. Grisar springer runt bland bostäderna liksom hur många ägarlösahundar som helst.
TBC, Hepatit m.m. är vanligt.
Skabb och löss likaså.
Hjärta till hjärta som verkar i Rumänien gör ett enastående arbete med de små medel som står till buds.
Barn och vuxna bemöts värdigt och får också en del hjälp med mat och kläder, läxläsning och en värdig miljö att vistas i.
Jag har också träffat borgmästare i Rumänien som inte ännu sett problemen som så stora men också träffat borgmästare som tagit tag i problemen.
Jag har varit på en skola i Bukarest och sett hur romska barn får gå i skolan, pengar samlas in i England och USA för att driva skolan. http://www.projectruth.ro/
Det finns alltså hopp.
Det bästa inför framtiden vore fler projekt för egenförsörjning på plats i Rumänien. Projekt som sedan kan bli verksamhet och företag. Det tror jag är en bättre medtod än att ge tillfällig hjälp - i långa loppet. Däremot kommer jag att fortsätta att ibland ge en slant till de romer och tiggare jag möter, för att just den personen kanske kan förbättra något för sig själv och sin familj med de slantar han/hon kan tigga ihop..
Jag kommer aldrig mer att tvivla på hur romer generellt har det, inte heller lyssna på skrönor som far runt om att de i verkligheten har det bättre.
Jag har varit där, i Pietesti, Gradinari, Pauleasca och Bukarest.
http://www.projectruth.ro/
Romerna lever i ett strukturellt utanförskap i Rumänien.
Många romer lever på väldigt små ekonomiska grunder.
Romerna är i vissa stycken extremt fattiga, när vi pratar om utanförskap i Sverige är det inte i närheten av det utanförskap och fattigdom som många romer lever under i Rumänien.
Alla romska barn går inte i skolan.
Alla har inte ett rumänskt medborgarskap, faktiskt inte något medborgarskap alls i något annat land heller.
Romer som bott i generationer i ett hus är sällan lagfarna ägare, vilket är ett stort problem.
Det finns få brunnar och finns det sådana så kan man inte vara säker på att vattnet är rent.
Värme och vatten är inte något vanligt i husen.
Sanitet/toa finns inte i deras hus. De uträttar sina behov i skogen eller på annat ställe.
Infrastrukturen är totalt undermålig , vägarna är knappt farbara till den små byar där romer bor.
Djuren som romer äger har inte heller någon större plats att röra sig på. Ett litet bås för en häst, aldrig någon hage. Grisar springer runt bland bostäderna liksom hur många ägarlösahundar som helst.
TBC, Hepatit m.m. är vanligt.
Skabb och löss likaså.
Hjärta till hjärta som verkar i Rumänien gör ett enastående arbete med de små medel som står till buds.
Barn och vuxna bemöts värdigt och får också en del hjälp med mat och kläder, läxläsning och en värdig miljö att vistas i.
Jag har också träffat borgmästare i Rumänien som inte ännu sett problemen som så stora men också träffat borgmästare som tagit tag i problemen.
Jag har varit på en skola i Bukarest och sett hur romska barn får gå i skolan, pengar samlas in i England och USA för att driva skolan. http://www.projectruth.ro/
Det finns alltså hopp.
Det bästa inför framtiden vore fler projekt för egenförsörjning på plats i Rumänien. Projekt som sedan kan bli verksamhet och företag. Det tror jag är en bättre medtod än att ge tillfällig hjälp - i långa loppet. Däremot kommer jag att fortsätta att ibland ge en slant till de romer och tiggare jag möter, för att just den personen kanske kan förbättra något för sig själv och sin familj med de slantar han/hon kan tigga ihop..
Jag kommer aldrig mer att tvivla på hur romer generellt har det, inte heller lyssna på skrönor som far runt om att de i verkligheten har det bättre.
Jag har varit där, i Pietesti, Gradinari, Pauleasca och Bukarest.
http://www.projectruth.ro/
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)