Vänorter

Min kommunalrådskollega från Centerpartiet vill ha en diskussion om Guangzhou ska vara vår vänort eller inte. Jag har skrivit mycket om det och bakgrunden till varför vi har just den staden som vänort. När Anders Ljungstedt bodde i Kina (det är bl.a. han som är anledningen till vänortsutbytet, han grundade Ljungstedtska skolan) var Kina annekterat i den delen av landet av portugiser. De behandlade inte alltid de infödda särskilt väl och Anders Ljungstedt försökte påverka portugiserna att lämna från sig det "stulna" tillbaka till kinserna. Det tog som vi vet många många många år innan så äntligen skedde.
Men, han gav sig inte under sin levnad, hans närvaro var påtaglig och han gjorde mycket gott för människorna där.Han flyttade inte heller därifrån utan dog så småningom i Kina.
Nu är situationen den omvända, idag är det Kinas styrande och landets lagar som hårda mot den boende befolkningen.

Vad kan vi då göra? Jag tycker att vi på samma sätt som Anders Ljungstedt gjorde ska fortsätta att träffa de boende i Guangzhou. Som exempel kan jag nämna att vid mitt besök i Kina träffade min delegation flera hundra studenter. Totalt var 2.000 studenter engagerade i vårt besök samt vid ett annat större besök som gjordes av totalt 100 borgmästare.
Vilken möjlighet det var för både dem och oss som besökte Guangzhou!

Hade vi alla istället bojkottat vänortsmötet hade de här ungdomarna heller inte haft chansen att träffa så många företrädare från världens alla länder.
Inlåsning och bojkott tror jag inte på, hellre fortsätta träffas och på så sätt ge Kinas invånare en kompletterande bild av hur världen i övrigt ser ut!
Bilden ovan visar 2 studenter av de 2.000!

Inte rädd alls

Idag skriver Ann-Charlotte Palmefors från Corren att jag gärna får följa med Corren ut på deras nästa reportage inom äldromsorgen. Tack för det.
Men Ann-Charlotte verkar tro att jag måste hålla Corren i hand för att träffa anställda. Så är inte fallet, faktum är att jag inte är rädd ett dugg.
Jag besöker förstås våra verksamheter men ser ytterligare en möjlighet till att få nya åsikter till gamla intryck. Alltså är jag tacksam till att jag kan följa Corren när de gör reportagebesök.
Det som jag främst vill säkerställa är att vår personalpolicy går att lita på.
Man ska kunna säga sin mening om man ser brister i vården och man ska kunna varsla om man ser sig underbemannad.
Jag menar också att vid beställningar av vård och omsorg som görs av politiken måste även personalens röster få genomslag.
Vårdtyngden måste vara det som i framtiden utgör grunden för hur en beställning läggs. Stelbenta system är ingen betjänt av.
Kanske förvånas Corren av att jag vill följa med, men Corren gör en felaktig slutledning av min förfrågan.
I min roll som personalutskottets ordförande ligger ett stort ansvar att skaffa mig en bra uppfattning om hur kommunens arbetsvillkor ter sig utifrån den anställdes synvinkel.
Om vi inte har den bilden som arbetsgivare blir det svårt att utveckla arbetslivet och arbetsförhållanden på ett framgångsrikt sätt.
Till syvende och sist är så att vi ändå bara finns vi till för våra kunder, brukare, omsorgstagare eller vad man än vill kalla Linköpings medborgare. De ska kunna lita på att de får det allra bästa.

Sociala medier

Inga Arnell kommunalråd i Ydre tycker inte hon har tid att blogga. Visst, jag kan ge henne rätt i att man måste välja vad man vill göra och vad man vill delta i för olika sammanhang. Twitter eller Facebook eller en blogg eller inget alls?
Jag har valt att blogga, Facebook hinner jag inte i samma omfattning. Där är det hur mycket som helst att välja på, olika inbjudningar, att bara skriva om sig själv eller vad ska man välja. Ofta är det redan "frälsta" i ett ämne eller politikområde som "pratar" med varandra.
Om man ska nå väljare tror jag att bloggen är det bästa på längd och tid. Facebook, ja men där har jag inte ännu hittat vägen på riktigt.Inför valet ska jag förstås pröva även Facebook mer frekvent, det finns en mängd politkerprat där. Å andra sidan finns det många andra kanaler utöver de nämnda.
Undrar vad folk egentligen gillar bäst att läsa?
Ska det vara korta Twitterrader eller lite längre inlägg som i en blogg?