Landshövdingen är mycket välkommen!

Elisabeth Nilsson, utnämnd till ny landshövding är mycket välkommen till länet och till Linköping. Roligt att vi äntligen fick en ny hövding, och så blev det en kvinna. Det är så skönt att mönstret nu är brutet och att vi kan få både män och kvinnor till de allra högsta befattningarna också i Östergötland.
Hon har en rätt så ovanlig utbildning för att vara kvinna, det är bra och jag hoppas att hon kan ge andra kvinnor råg i ryggen och bli en förebild för unga tjejer att söka ingenjörsutbildningar.
På många sådana utbildningar är det knappt några tjejer alls.
En person skriver på Correns blog att det luktar könskvotering! Löjligt att prata om det då det alltid innan denna dag varit en kvotering, men till 100% ensidig sådan!

Östergötlands medeltid

Just nu pågår en konferens på Länsmuseet som handlar om vår medeltid under åren 1100-1300. I första hand är det Skänninge som behandlats idag. Kvar idag finns endast en byggnad kvar från den tiden, Vårfrukyrkan.
Jorden i Skänninge ägdes till mesta delen av frälset, det vill säga, frälse var de som var befriade från skatt!
Hela 88% av markägarna var frälst från skatt. Rut- och rotavdrag är ju förstås inte skatter på samma grunder alls egentligen, men de ter sig som marginella i jämförelse med de stora skattebortfall som staten missade under den här tiden
Biskopen ägde också mark. Han hade 6 gårdar runtom i vårt län, man kallade dem befästa. Påven Alexander III hade också givit sitt medgivande till gårdarna genom ett sk. skyddsbrev. Idag blir det en faslig diskussion om att biskopen serverar vin vid representationen i sin tjänstebostad, villkoren ändras under årens lopp skulle man kunna säga.
Konferensen fortsätter imorgon fredag med början på Slotts- och Domkyrkomuseet i Linköping . Under året firas Birger jarl 800 år och även Vreta Kloster 900 år. Det är alltså ett år då vi i Linköping och i länet kommer träffa på fler historiskt kända namn än på mycket länge.

1910 vart det första år som .......

1910 var det första år som kvinnor kandiderade till kommunval. Valet skedde i Stockholm och två kvinnor kandiderade. Men kvinnor hade ingen egen rösträtt vid den tidpunkten. Först 1921 fick kvinnor egen rösträtt. Min farmor var 20 år 1921 och jag kan inte sluta tänka på att det måste varit en oerhörd seger för kvinnorna att kunna få uttrycka sin åsikt genom allmänna val genom riksdagbeslutet ett år tidigare.
Idag hundra år senare efter det första kommunvalet i Stockholm, har vi kommit en bit på väg, men vi har långt kvar till ett jämställdt samhälle. Under året som kommer ska vi lägga tid och pengar på att arbeta med frågan inom vår egen kommun. Vi ska arbeta med att se till så kvinnor och män blir behandlade på ett likvärdigt sätt av oss som kommun. För det arbetet finns 2 miljoner kronor avsatt. Men tänk att bara det ska ta mer än 100 år att uppnå och att vi till sist måste ta till ett projekt för att komma framåt i arbetet!
Det arbete som ska bedrivas i kommunen ska hur som helst sätta fingret på saken genom att statistiskt kunna påvisa eventuella olikheter. Ibland får kvinnor mer av skattemedlen och ibland männen. Inte nödvändigtvis för att vi tycker så utan för att vi bär på mönster, djupa inrotade mönster som gör att vi skiljer könen åt och därefter gör våra bedömningar och till sist resurstilldelningen.
När vi ska ta beslut i värfärdsfrågor kommer vi ha god hjälp av bl. a. statistik.

Det gäller såväl för de små barnen som för oss vuxna eller för den som hunnit bli lite äldre och har stort behov av vår omsorg.
Jag älskade min farmor högt, en yrkeskvinna som stod med båda fötterna på jorden, var född i seklets början och som alltså fick förmånen att rösta och ge utryck sin vilja. För hennes och för min mormors skull och alla andra kvinnor som var unga i början på 1900- talet, måste jag och min samtid arbeta vidare med frågorna. Det gör mig fast beslutsam att aldrig lägga frågorna åt sidan utan jobba vidare så att min dotter och hennes väninnor ska få en framtid där varje man och varje kvinna behandlas rättvist, inte efter kön.

Barcelona

Inte bara Zlatan har gjort Barcelona känt utan även det demokratiarbete som pågått under tiden sedan diktator Franco försvann. Förra veckan var jag där tillsammans med en av våra tjänstemän och andre vice ordförande i fullmäktige, Birgitta Ståhl-Öckinger (s).
Jag har hört mycket talas om den medborgarbudget som staden Barcelona har. Det innebär att makten givits åt medborgarna i en del budgetfrågor. Då menar jag verkligen att givits, för det är medborgarna som får ta ansvar och prioritera mellan frågorna när pengar ska fördelas. Det har bl.a lett till att Barcelonaborna sagt nej till en del stadsfester som man brukar ha och fira och istället lagt dessa pengar till andra saker man värdesätter högre. De här prioriteringarna har blivit särskilt tydliga när den ekonomiska krisen slagit sina klor allt djupare i den spanska ekonomin.

Jag menar att vi Linköpingsbor också ska titta på hur vi själva kan utveckla medborgarkontakterna på ett allmer tydligt sätt. En del av budgeten kanske ska nypas av så att Linköpingsborna själva kan få inflytande över den! Den representativa demokratin har sina brister och det är inte alltid som det heller blir synligt vilka olika val man måste göra med skattepengarna.
Jag tror att vi alla tjänar på att våra gemensamma pengar blir transparanta och att man genom medborgarmedskapande kan få en bra dialog till stånd.
Utöver budgetfrågor finns det andra saker som vi mer och mer kan lägga ut till medborgarna bestämma och ge förslag på. Ett bra exempel är den aktivitetspark som ska byggas i Skäggetorp. inför bygget fick man gå in och rösta på olika förslag. Gå in på länken nedan och se hur man gått tillväga.http://www.linkoping.se/Bygga-bo/Planer-och-projekt/Byggprojekt1/Aktivitetspark-Skaggetorp/