1910 var det första år som kvinnor kandiderade till kommunval. Valet skedde i Stockholm och två kvinnor kandiderade. Men kvinnor hade ingen egen rösträtt vid den tidpunkten. Först 1921 fick kvinnor egen rösträtt. Min farmor var 20 år 1921 och jag kan inte sluta tänka på att det måste varit en oerhörd seger för 
kvinnorna att kunna få uttrycka sin åsikt genom allmänna val genom riksdagbeslutet ett år tidigare.
Idag hundra år senare efter det första kommunvalet i Stockholm, har vi kommit en bit på väg, men vi har långt kvar till ett jämställdt samhälle. Under året som kommer ska vi lägga tid och pengar på att arbeta med frågan inom vår egen kommun. Vi ska arbeta med att se till så kvinnor och män blir behandlade på ett likvärdigt sätt av oss som kommun. För det arbetet finns 2 miljoner kronor avsatt. Men tänk att bara det ska ta mer än 100 år att uppnå och att vi till sist måste ta till ett projekt för att komma framåt i arbetet!
Det arbete som ska bedrivas i kommunen ska hur som helst sätta fingret på saken genom att statistiskt kunna påvisa eventuella olikheter. Ibland får kvinnor mer av skattemedlen och ibland männen. Inte nödvändigtvis för att vi tycker så utan för att vi bär på mönster, djupa inrotade mönster som gör att vi skiljer könen åt och därefter gör våra bedömningar och till sist resurstilldelningen.
När vi ska ta beslut i värfärdsfrågor kommer vi ha god hjälp av bl. a. statistik.
Det gäller såväl för de små barnen som för oss vuxna eller för den som hunnit bli lite äldre och har stort behov av vår omsorg.
Jag älskade min farmor högt, en yrkeskvinna som stod med båda fötterna på jorden, var född i seklets början och som alltså fick förmånen att rösta och ge utryck sin vilja. För hennes och för min mormors skull och alla andra kvinnor som var unga i början på 1900- talet, måste jag och min samtid arbeta vidare med frågorna. Det gör mig fast beslutsam att aldrig lägga frågorna åt sidan utan jobba vidare så att min dotter och hennes väninnor ska få en framtid där varje man och varje kvinna behandlas rättvist, inte efter kön.
kvinnorna att kunna få uttrycka sin åsikt genom allmänna val genom riksdagbeslutet ett år tidigare.Idag hundra år senare efter det första kommunvalet i Stockholm, har vi kommit en bit på väg, men vi har långt kvar till ett jämställdt samhälle. Under året som kommer ska vi lägga tid och pengar på att arbeta med frågan inom vår egen kommun. Vi ska arbeta med att se till så kvinnor och män blir behandlade på ett likvärdigt sätt av oss som kommun. För det arbetet finns 2 miljoner kronor avsatt. Men tänk att bara det ska ta mer än 100 år att uppnå och att vi till sist måste ta till ett projekt för att komma framåt i arbetet!
Det arbete som ska bedrivas i kommunen ska hur som helst sätta fingret på saken genom att statistiskt kunna påvisa eventuella olikheter. Ibland får kvinnor mer av skattemedlen och ibland männen. Inte nödvändigtvis för att vi tycker så utan för att vi bär på mönster, djupa inrotade mönster som gör att vi skiljer könen åt och därefter gör våra bedömningar och till sist resurstilldelningen.
När vi ska ta beslut i värfärdsfrågor kommer vi ha god hjälp av bl. a. statistik.
Det gäller såväl för de små barnen som för oss vuxna eller för den som hunnit bli lite äldre och har stort behov av vår omsorg.
Jag älskade min farmor högt, en yrkeskvinna som stod med båda fötterna på jorden, var född i seklets början och som alltså fick förmånen att rösta och ge utryck sin vilja. För hennes och för min mormors skull och alla andra kvinnor som var unga i början på 1900- talet, måste jag och min samtid arbeta vidare med frågorna. Det gör mig fast beslutsam att aldrig lägga frågorna åt sidan utan jobba vidare så att min dotter och hennes väninnor ska få en framtid där varje man och varje kvinna behandlas rättvist, inte efter kön.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar