Det var fräscht, så väldigt fräscht. Lugn och fin miljö och mycket trevligt. För kvällen hade Louise bjudit in några kvinnor som visade sina företag och produkter. Men här fanns också Louises man som designar öppna spisar för inomhusbruk, och förstås förutom det en del saker som hör en begravningsbyrå till.
Det som jag tror de flesta av oss kommer mest ihåg från själva begravningsbyrån, var den pyttelilla kista i kardad ull som Louise tog fram och visade oss. Den var söt som en docksäng och det var förstås svårt att tänka på det lilla barn som eventuellt kan komma att ligga i den. Det är sådant man absolut inte vill tänka på, men ändå dör även små barn.
Dagens begravningar ser som tur är lite mer annorlunda ut än förr, inte så tunga kanske och med vi som står kvar på jorden försöker ge en beskrivning och även någon personlig touch av den som just gått bort. Idag lägger anhöriga ofta några personliga saker på kistan och på min egen pappas begravning spelades några av hans allra främsta favoriter bland musikstycken. Sådana uttryck tror jag underlättar och skänker även viss tillit och tröst.
En byrå ser med andra ord ut inte längre ut som den kanske gjorde förr och jag tror vi här i vårt decennium försöker ta till oss livets alla skeden mer och mer, men även döden. Den hör också till vårt liv. Jag hoppas och tror att Louises begravningsbyrå kommer att vara banbrytande på många sätt, jag och många med mig vet att hon kan och att hon har kraften att hitta nya vägar för sin verksamhet. http://louisegylling.blogg.se/2010/october/begravningsbyra-min-egen.html
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar