Iran och Facebook Twitter m.m.

Vi bedriver ingen utrikespolitik i kommunen, men som företrädare för demokratifrågor blir jag bekymrad och orolig över vad som händer i Iran. Regimen stänger ned allt de kan på nätet för att slå ut informationsflödet. Här ser man tydligt var informationssamhällets nackdelar och fördelar slår till.
Fördelarna talar sitt tydliga språk, du kan få ut vad du vill informationsvägen med gott uppsåt, du kan också få ut vad du vill till omvärlden med det motsatta men du kan också om du har makten och tekniken stänga vägar för oppositionella.
Det är inte förenligt att strypa det fria ordet med vad vi i Sverige håller som ett av våra främsta värden: Att inte behöva vara rädd för vad man tycker och tänker.
Allt sådant som stänger åsikter ute måste vi själva arbeta för motverka, och det gäller också att hålla tungan rätt i munnen så att inte det goda blir det bästas fiende. FRA frågan och Ipred diskussionen kanske många tror är överstökad, men debatten lär fortsätta även i Sverige framöver om vad som är rätt och fel att övervaka, registrera och katalogisera.
Jag vill ändå tro att vi gemensamt ska lösa frågorna som uppstått och att våra ungdomar ska kunna bedriva en samhällskritisk hållning i Sverige, nu och framöver.
De ska kunna uttrycka sina tvivel och farhågor utan att bli tystade eller avstängda från nätet.

Att hylla och hålla dessa ideal högt kan vi göra utan att bedriva utrikespolitik. På kommunal nivå kan man också lyfta och hålla mänskliga rättigheter högt men också sådant som gäller allas rätt att komma till tals. Det här är sådant som vi verkligen ska syssla med i Linköping och på kommunnivå - gör vi det hjälper vi också till att stärka Sveriges hållning i utrikespolitiken.