2010 år Valborgsmässoaftonstal vid Tannerfors sluss, Linköping

Valborgsmässoafton

Kanske borde det vara en vårmånad som inleder året, inte som nu, januari mitt i vintern. Det gångna borde då upprättas och därför vara klart lagom till Valborg. Och så ser ju också den folkliga traditionen ut.

Det gamla rensas ut och bränns bokstavligen upp, allt för att bereda plats åt det nya. ”Vinterns drivor smälta ned och dö” och istället tittar blåsippor, tussilago och vitsippor fram. Flyttfåglarna anländer och vi blir litet av ornitologer allesammans. Vi lyssnar till rapporterna om tranans ankomst till Hornborgarsjön, vi lyssnar till koltrastens koloratur och vi siktar vipor, måsar, änder och gäss över slätterna ut mot Roxen. Naturen riktigt skriker ut, att det är nu det nya året börjar.

Ingen människa kan heller hålla sig opåverkad. Våren älskar oss. ”Och vi dess löften tro”, som det står i studentsången. Snart får vi höra den sjungas – ibland skrikas ut – från vagnsflaken, när årets nykläckta studenter visar sin glädje över att skolan är slut och det stora livsäventyret börjar.

Vi som är litet äldre tänker, låt dem glädja sig så länge de kan, allvaret hinner snar ifatt. Men när vi blir så förnumstiga, borde vi tänka en gång till. Lika mycket som vi måste anstränga oss för att övervinna svårigheter i vardagen, lika mycket måste vi också kunna hitta glädjen i tillvaron och kunna glädjas med andra, Om känslor har sina årstider, så är våren glädjens. Vi vet att allt som nu knoppas ska blomma och sedan dö, men glädjen i att se något födas är nog starkare än allt annat. Närmare en glimt av evigheten kommer vi inte!

I politiken talar vi om det hållbara samhället, ekonomiskt, socialt och miljömässigt, men det är som alltid i kombination med ett individuellt ansvar. I det här fallet genom att vi själva bidrar till att skapa den ”hållbara människan”.

I en hårdnande ekonomi och med en åldrande befolkning inställer sig frågan om hur vi ska finansiera välfärden i framtiden. Ett sätt är att minska belastningen på sjukvården. Välfärdssjukdomar stjäl en oproportionerligt stor del av vårdresurserna och med en sundare livsstil vinner vi inte bara en ökad livskvalitet utan ger dessutom sjukvården bättre förutsättningar att ta itu med sjukdomar vi inte kan påverka.
Askmolnet ger oss också en tankeställare. Vi tvingades att helt ställa in resor eller söka andra resvägar. Flyget har en kraftig miljöpåverkan och risken att askan sprider sig igen gav luft åt diskussionen om alternativ.

Det hållbara samhället är inte vara en angelägenhet för samhällsplanerare, utan i högsta grad också för oss själva. I det bokslut jag inledningsvis talade om är konsekvenserna av vårt sätt att leva tydliga. Inför kommande år bör vi kunna ställa upp rimliga mål för att undvika onödiga samhällskostnader.

Andra poster som vi som individer har svårare att påverka är arbetslöshet och segregation, det som kallas för det negativa utanförskapet. Här finns de verkliga politiska utmaningarna för det hållbara samhällets förverkligande. Jag hoppas våren ska ge oss kraft att ta itu med de här problemen, både som politiker och medborgare. I en demokrati ligger ansvaret hos oss alla. Och förresten, vilken årstid vore lämpligare att avge löften än våren, nu när också hela naturen rustar sig för bröllop.

Ett fyrfaldigt leve för våren, den leve hurra, hurra, hurra, hurra!