Balkanromer

Vid en träff förra veckan så mötte jag människor från Balkan, sk Balkanromer. Det visade sig vara en något schabloniserad beskrivning. Den gruppen som jag mötte kom från Kosovo och företrädarna berättade att de var tillsammans ytterligare fyra grupper från Kosovo med olika dialekter. Därutöver finns flera andra romska grupper.
Anledningen till just det här mötet var och är att det finns en lag stiftad till skydd för minoritetesgrupper som lever i Sverige, utöver romer är bl.a samer och judar nämnda.
Målet med träffen var att ordna en grupp som kan företräda romerna vid diskussioner med kommunen om speciella behov etc. och det är alltså på gång nu. Men förstås visar det sig , i alla fall vid den här första träffen, att behoven inte ser så mycket annorlunda ut än för någon annan gruppering.
Utbildning och arbete är det som man ser behov av. Den SFI (svenska för invandrare) som alla nykomlingar läser är en alldeles för kort utbildning för att det ska leda till arbete. Få vill anställa en person med små
kunskaper i språket.
Det är inte så svårt att förstå, en insikt som finns hos den här gruppen romer. Någon i gruppen drev eget företag inom livsmedelsbranschen, ett sätt att komma ingång enligt företagaren själv.
Och visst är arbete nyckeln till integration. Tron på den egna förmågan är något som vi alla måste jobba med. Inte minst den här gruppen vars förfäder genom generationer förnekats sin identitet av nästan hela Europa. Det betyder också att många inte förmedlar en fast föreställning om att utbildning också kan ge framgång. I Kosovo är det omöjligt enligt gruppen, även med utbildning, att få ett jobb få en rom. Här i Sverige borde vägen inte vara densamma, men då ligger också ansvaret på de äldre romerna att förmedla tilltro till vad utbildning kan betyda för den yngre generationen romer som växer upp här i Sverige. Det är en springade och västentlig del i bygget av förtroende och tillit romer och svenskar emellan.