Förintelsens Minnesdag
Idag är en dag som vi måste minnas så länge vi kan och förmår. Vi
 som lever här och nu har en stor skyldighet och ett högst angeläget budskap att föra fram en dag som den här.
Minnet vi måste hålla vid liv är hur Auschwitz befriades just den här dagen 1945.
När de allierades soldater, dvs Röda armén, kom fram trodde inte sina ögon, se såg sjuka och döende judar och umbäranden utan dess like. Men gaskamrarma var då redan sprängda och de som kunde förflytta sig, ca 65 000 fångar, var då tvingade ut på dödsmarsch i riktning mot Tyskland.
Dagen och Auschwitz är ändå bara en symbol för det gigantiska människoförakt som nazisterna visade , ca 6 miljoner människor mördades i rasbiologins tecken och som förevändning för den slutgiltiga lösningen.
Den ariska rasen , den mest ädla, fick inte blandas med judar eller andra. En sån fantastisk galenskap det var att sprida en sådan teori, men som ändå fick grogrund hos nazisterna och deras anhängare.
Vi måste alltså minnas fler saker än just befrielsen, dels att vi lätt kan föras bakom ljuset, dels att människor måste jobba med sitt egen förmåga att bedöma olika teorier.
Utöver det så finns ingen förevändning att vara likgiltig eller att "inte se" när förföljelse och terror av människor pågår.
Just nu när jag skriver det här berättar radioreportern i Dagens Eko, hur en familj med 14 personer massakrerats i Syrien av milisen. 14 personer varav 8 barn. Maktens bibehållande och rädslan att tappa makt kan få människor att till och med döda barn.
Det kan tyckas att det då inte gör någon skillnad på att prata och informera om ämnet. Men den här dagen måste vara den symbol för allt vi gör resterande delen av året och inget blir bättre om vi är passiva.
Idag kommer Gunnar Elfström att hålla ett tal till Minne av befrielsen av Auschwitz och av Raoul Wallenberg. Du kan höra honom klockan 17.00 vid Raoul Wallenbergs plats helt nära länsmuseet i Linköping..