Ungdomstjänst

Kommunens ansvar att ordna ungdomstjänst eller och medling mellan ungdomar är en relativt ny process. Ungdomstjänst betyder att en ungdom som begått brott arbetar samt går i samtal under en viss period. Hur lång perioden är bestämmer tingsrätten. Medling i sin tur betyder att samtal och träffar sker mellan brottsoffer och den åtalade.
Båda insatserna bygger på frivillighet. Vill inte den åtalade göra ungdomstjänst kan han/hon slippa. Istället utdöms då böter.
Här är det fel i systemet, ungdomstjänst ger ett avtryck i belastningsregistret under 10 år framåt, medan böter försvinner tidigare. Solklart väljer den som kan då förstås böter.
Det borde naturligtvis vara så att förhållandet mellan dessa skulle vara dels likvärdigt belastningsmässigt, dels kan man diskutera om inte ungdomstjänst vore det mest naturliga för varje ungdom att välja. Köpa sig fri från ansvar är inte det gängse i vårt allmäna rättsmedvetande. Då ska man ha i tankarna att det är grövre brott som avses, såsom misshandel eller stöld.
Medling å andra sidan bygger till stor del på att brottsoffret är villig att träffa den som orsakat smärta, fysisk eller psykisk.
Här kan man inte kräva att det alltid ska ske en medling, men i de fall som brottsoffret orkar med en sådan träff kan det vara bra för båda inblandade.
Jag följde igår ett mål i tingsrätten där man behandlade ett misshandelsfall. Både åklagare och försvarare höll en bra ton gentemot alla inblandade ungdomar. Ingen vare sig åtalad, vittnen eller brottsoffer behövde känna obehag av tilltal från dem båda. Det är också en del i processen som jag ser det. Förtroendet för att rättvisan fungerar, att man behandlas med respekt men även får veta vad som är fel och orätt.Förhoppningsvis till att få ungdomarna på rätt spår i fortsättningen.
Kommunen har sedan ett stort ansvar att ta vid när domen utmätts. Det är hos kommunen som arbetet sedan tar vid.