Representationen

Representationen av antal personer födda utomlands som sitter i fullmäktige i Linköping och Norrköping är ganska usel. Sveriges Radio hade i veckan ett inslag där man undersökte hur det står till med förebilder för de som ska rösta för första gången eller har bott i Sverige ett antal år och som vi gärna vill rösta i höst.

När de ringde mig från Sveriges Radio kunde jag endast hålla med om att det ser illa ut i vårt eget fullmäktige. Men det är inte bara den aspekten som vi egentligen skulle behöva belysa. Frånvaron av människor med funktionshinder är lysande obefintlig. Målet är förstås att vårt fullmäktige och de personer som nomineras till politiska nämnder i allt större utsträckning ska spegla vårt samhälle på bred front. Idag ser det ok när vi tittar med jämställdhetsglasögon, ungefär 50/50 kvinnor och män finns representerade i fullmäktige. Däremot finns allför få kvinnor som gruppledare för partierna rent generellt.

Valberedningarna har det största ansvaret som jag ser det, naturligtvis ska vi som redan är politiker hjälpa till och bredda och uppmana personer vi tror skulle intressera sig för politiken att anmäla intresse.
Men till syvende och sist är det valberedningens ansvar i partierna att verkligen ta i problemen. Antingen det gäller mångfald, etnicitet, trosuppfattning eller kön så finns det skäl för valberedningarna att ta ett stort ansvar.