Lollo Asplund

Lollo Asplund skriver på temat "Jag har aldrig varit rädd när jag cyklat hem".
Kan inte Corren tillfråga någon kvinnlig journalist så att det blir ett bredare perspektiv av vad rädsla respektive trygghet för en människa är på en cykelväg eller i anslutning till en tunnel?
Den mördade kvinnan talade med i sin man i telefonen när hon cyklade hem.
För att hon var pratsugen?
Knappast! Jag kan ha fel förstås, men jag tror hon talade med honom för att hon skulle känna sig tryggare när hon cyklade hem mitt i natten.

Jag har själv varit 26 år och bott i stadsdelen Lambohov och känt mig väldigt ensam under mörka kvällar genom Rydsskogen. På den tiden ägde jag ingen mobiltelefon utan fick trampa på ensam i mörkret.
Jag blev stoppad av en man vid ett tillfälle på Lambohovsleden, som tur var det på dagtid, men den händelsen och tidigare händelser där män stoppat mig med dunkla avsikter är jag inte ensam om att ha fått erfara.

Att sedan olika andra män med gott uppsåt försöker berätta för oss kvinnor att ingen fara föreligger känns ganska tomt och innehållslöst!
Trygghetsvandringar där syftet är att skapa en trygg miljö innehåller mål som att ta bort skymmande buskar och ge trafikplatser en bra belysning. Det är det som är meningen med en trygghetsvandring, samt att ge de boende, av båda könen , sin syn på saken.